Kajsa Ekis Ekman

I andra säsongens femte avsnitt intervjuar Metafysiska laboratoriet författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman.

Om könets existens börjar i frågor om ontologi. Vad spelar ontologin för roll i frågan om kön?

Ontologi betyder ju läran om varat, om vad som är vad och hur tingen ska kategoriseras. Så vad vi har att göra med är ju en i högsta grad ontologisk fråga. Nämligen: vad är kön? Vad är en kvinna och en man?  Om vi har en kategorisering som utgår från att kvinna är en person som är född med XX-kromosomer – det vill säga den som föds med snippa, kommer att få bröst och mens och kunna föda barn, säger ju det ingenting om HUR denna person är eller förväntas vara. 

Men idag har vi fått en ny syn på kön enligt vilken kvinna är ett ord som ska betyda lite vad som helst. Det vill säga, den som tycker sig vara kvinna är det. Det är otroligt svårt att få företrädarna för denna syn att förklara vad definitionen då ska vara. Ofta landar det i stereotyper, som att kvinna är den som vill ha kjol. Problemet är att då utesluter det ju de biologiska kvinnor som inte vill ha kjol. Samt att vi får en definition som, inom juridik, vård och idrott, gör könsroll till kön. Och så uppstår ytterligare ett problem, nämligen, vad ska man då kalla de som förut kallades kvinnor, nämligen de som fötts med xx-kromosomer? Det måste ju finnas ett ord för att beskriva denna grupp, som har så mycket gemensamt. 

Du skriver att den nya synen på kön drar undan mattan för kvinnorörelsen genom att ”avskaffa dess centrala begrepp” (309). Det du visar i boken i hur nära kopplad frågan om kön är med frågan om begrepp. Diverse transaktivister vill ersätta begreppet ”kvinna” med begreppet ”womxn”, eller göra sig av med begreppet ”kvinna” över huvud taget, som (queerteoretikern) Torbjörn Tännsjö har argumenterat. 

Men vad menar man att dessa debatter om begrepp egentligen handlar om? Är Facebooks 71 kön ett sätt att begreppsliggöra en verklighet som redan finns där, oberoende av att det inte har begreppsliggjorts tidigare? Eller är tanken att ge nya begrepp som ska skapa en ny verklighet: dessa 71 kön är till för att bryta ner en binär begreppsmodell, för att skapa t.ex. ett öppnare samhälle, som vissa teoretiker menar?

Om kön endast betyder kropp, det vill säga reproduktiv funktion, behövs det ju inte öppnas något eftersom definitionen är så avgränsad. Man kan ju säga att det går att vara, klä sig, bete sig hur man vill oavsett kön. Men vad som sägs nu är att kön är personlighet. Och att vi behöver skapa flera kön för att folk ska kunna vara, bete sig, klä sig hur de vill. Och just därför måste man ju i slutändan ha 71 kön, eller varför inte ett oändligt antal, eftersom varje personlighet då behöver ett eget kön. Det intressanta är dock att alla dessa 71 kön, om man tittar på dem, utgår från klyschor om manligt och kvinnligt, som de kombinerar på olika sätt. 

Det är som om det skulle finnas en fördom att alla som är under 1.60 cm är revanschlystna av sig. Då kan man antingen invända: nej, de är de inte alls – eller så kan man säga att de som inte alls känner sig revanschlystna, istället kan välja att identifiera sig som 1.70 långa. Det är ju att acceptera den biologistiska mystiken att personliga egenskaper följer med kropp, och det är motsatsen till frigörelse från könsroller. Det är att gå en omväg. Vi kapitulerar alltså för biologismen – kön anses vara lika med personlighet. Och för att vidga utrymmet måste vi ändra på definitionen av kön. Det menar jag är ett felslut eftersom kön ju inte behöver betyda något alls. 

En följdfråga på detta: En svårighet för många försök att nå fram till det ”naturliga” med utgångspunkt i Marxismen är att det alltid finns en fara att det ”naturliga” eller det som poserar som naturligt är i slutändan bara ideologi. Samtidigt är Marxismen förankrad i en materiell verklighet bortom tänkandet (som du argumenterar i kapitlet om dialektisk materialism). Hur når man denna verklighet, och hur vet man att ens uppfattningar om vad denna verklighet är inte är ideologi förklädd i objektiva termer… 

Att barn föds av kvinnor, och inte av män, är ett mätbart och observerbart fenomen. Om en kvinna blir gravid föder hon ett barn nio månader senare oavsett vad som tänks eller sägs. Man kan kalla det vad man vill men det händer ändå. De reproduktiva funktionerna är dessutom inte överlappande, till skillnad från de påstådda hjärnskillnaderna mellan män och kvinnor. Hjärnforskare hittar ofta tendenser – kvinnors hjärnor är lite mer såhär – sedan kommer en annan hjärnforskare och hittar motsatt tendens. Men i reproduktionen överlappar inte könen alls – ingen man har fött barn, ingen kvinna har befruktat någon. Det är där jag menar att definitionen på kön bör göra halt. Det finns inget problematiskt, kontroversiellt eller biologistiskt med att konstatera fakta, eftersom vi måste känna till hur världen är för att kunna hantera den. Vi behöver till exempel lagar och välfärdssystem utformade efter det faktum att kvinnor är gravida och föder barn. Det förhåller sig med graviditet som det gör med kroppens behov av mat, sömn och värme. Eller som det gör med jordens ekosystem. Det är inte ”ideologi” att visa på effekter av ökad koldioxidhalt i luften, det är ett mätbart fenomen. Att göra sig av med den objektiva verkligheten gagnar bara nyliberalismen och de som vill exploatera människor och natur. 

Vad tänker du att könsbegreppen (eller kanske begrepp i allmänhet) gör: är de först och främst verktyg – som t.ex. Deleuze och Guattari menar – eller finns motsvarigheten till dessa begrepp ”där ute” i världen, som t.ex. Platon eller Aristoteles menade?

Alla ord är verktyg för att kommunicera. Man behöver ju inte ha några ord alls. Kön finns ändå eftersom de är objektiva företeelser. 

Du har under åren varit en av ”queerteorins” (eller det du också har kallat för ”den postmoderna vänstern”) starkaste kritiker. Var går dessa ansatser fel, enligt dig?

Nej, queer och postmodern vänster är helt olika saker. Queer har inget med vänster eller höger att göra. Queer är en postmodern syn på kön och sexualitet. De postmoderna tankarna går i korthet ut på att referenten försvinner, dvs att man inte erkänner en verklighet utan ser bara en värld av tecken och symboler. I fallet kön innebär det att man inte ser kön utan bara genus. Det finns enligt den synen inte något kön bakom genus, allt är ”skapat”. I den nya synen på kön har man gått ifrån detta, och menar att genus är verkligt och sitter i hjärnan, medan kön är ett påhittat begrepp. 

Navigera en position mellan ”biologism” och det du kallar för ”den nya synen på kön”. Är det en svår balansgång? Om det ändå är så att en kvinna är en kvinna på grund av hennes biologi, borde det inte vara ett kort steg från det till att vissa beteende och sociala egenskaper följer på det?

Varför då? Varför skulle beteende ha något med kropp att göra? 

Till exempel: Den franske feministen Luce Irigaray (som dyker ibland upp i dina kulturtexter). Irigaray menar att kvinnokroppen påverkar vilka relationer man kan ha. Bara kvinnor kan bära en människa inom sig i ett drygt år, och så vidare. Irigaray går vidare och menar att dessa relationer påverkar sedan och möjliggör för en rad kvinnliga beteenden – ett kvinnligt språk, ett kvinnligt skrivande, kvinnligt filosoferande, kvinnlig existens i största allmänhet…

Jag tror inte hon menar att en kvinna kan bära en människa i ett drygt år – kanske menar du elefanter? Kvinnor är gravida i nio månader. 

I din tidigare bok Varat och varan (2010) kopplar du den inkongruensen mellan yttre och inre jag som många människor upplever till följd av ett liv i prostitution till René Descartes tankar att själen är en substans skild från kroppen. Du nämner inte Descartes eller dualismen mellan kropp och själ i Om könets existens. Tror du det har en bäring i denna debatt också? Kan det ge en teoretisk eller idéhistorisk bakgrund för att förstå denna liknande inkongruens mellan kroppen och själen transpersoner också upplever?

Det kan det säkert göra, fast på ett lite annat sätt. Människor i prostitution beskriver ofta hur de, som ett resultat av trauma, inte längre kan känna sin kropp, och inte uppfattar den som sig själva utan som något helt annat. När det gäller att inte passa in i sin könsroll och därigenom känna att det är kroppen det är fel på, beskriver en del vittnesmål hur det har uppkommit som resultat av ett trauma eller övergrepp, eller som en förlängning av anorexi som är ett annat sätt att kriga mot kroppen. Medan en del beskriver det på annat sätt, att det är en önskan att passa in, en upphetsning, eller en vilja att bli hetero. Det som ju stämmer med det ni skriver är att det ju finns en slags skillnad mellan jaget och kroppen här, där det antas vara jaget som har rätt och kroppen fel, och kroppen som ska underkasta sig jagets vilja. 

En fråga som återkommer gång på gång i det metafysiska laboratoriet är frågan om mänskliga rättigheter. I dina skrifter kan man ana en dubbeltydig relation till begreppet: å ena sidan, både i Varat och varan och Om könets existens, kritiserar du många resonemang som explicit bygger på mänskliga rättigheter (rätten att sälja sin kropp, rätten att välja sin kropp…). Å andra sidan bygger många av dina argument, speciellt när det kommer till kapitalismens övertramp, på mänskliga rättigheter. Vad är mänskliga rättigheter och hur ska vi tänka kring dem?

(Bakgrunden att vi frågar om just det här, trots att det inte är speciellt kopplat till boken, är att den Marxistiska idétraditionen alltid har varit relativt skeptisk mot den (i grunden liberala) diskursen om mänskliga rättigheter, speciellt om man tittar på sydamerikansk vänstertänkande.)

Jag tror att detta är en lite annan debatt. Eftersom mänskliga rättigheter har blivit något universellt gott, så försöker alla sidor av alla debatter att formulera sig som om deras åsikt är de mänskliga rättigheterna förkroppsligade. Som aktivister är det viktigt att kunna använda sig av deklarationen om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen eller 1949 års konvention mot prostitution och trafficking, eftersom de stater som skrivit under ändå förbundit sig till något. Det betyder ju inte att författare och filosofer inte ska få reflektera kring dem. I de fall du tar upp så handlar det ju tydligt om att vinstdrivande industrier försöker anamma ett språk där det är en rättighet att syssla med människohandel. ”Rätten att sälja sin kropp” är ju bara fikonspråk – det är ingen mänsklig rättighet i någon konvention. Det finns däremot flera konventioner som förbjuder handel med människor.